"Jag ska bli nyttig på måndag"

Vet inte hur många gånger man yttrat meningen i rubriken. När man känt att man vill göra en förändring men ändå inte varit 100% motiverad. Har många gånger "skött" mig 1-2 dagar för att sedan råka stoppa i mig något onyttigt och då tänkt att man lika gärna kan fortsätta så resten av dagen. Och när dagen varit slut har man tryckt i sig så mycket att man tyckt att hela veckan varit förstörd och lika gärna kan fortsätta veckan ut och att man ska börja om "på måndag".

Varför blir det såhär? Jag menar, en dålig dag betyder ju inte att hela veckan behöver bli dålig. Man har ju fortfarande möjlighet att göra resten av veckan "bra" och kämpar man på ordentligt kanske den där dåliga dagen inte ens märks av i slutet av veckan. Man vet ju att det är så, varför ska det då vara så jävla svårt att göra på detta vis?

Jag tycker det gått väldigt bra för mig sen jag började för 3½ vecka sen. Jag har regelbundet ätit en allsidig och bra kost. Inget småätande som jag i vanliga fall är mästare på. Sötsaker och läsk har jag avnjutit på helgerna. Med något undantag då vi haft besök och jag ätit en bulle eller den gången jag behövde något snabbt och åt en bit chokladkaka. Bullen hade jag bestämt att jag fick äta så det gick bra och chokladkakan kändes som en nödlösning så det gjorde inget men så fick jag ett "återfall" i tisdags som jag berättade om och sen dess har jag haft tanken "veckan är ändå förstörd" i mitt huvud.

Bättre blir det ju inte heller av att jag inte kan röra på mig som jag vill pga knät. Det får en också på dessa tankar då man inte kan ge 100%. Det är liksom "allt eller inget" vilket är fruktansvärt irriterande. Jag får stå ut med att mitt knä är som det är och hoppas på att det blir bättre med vila. Det kan jag liksom inte påverka men kosten har jag ju fortfarande alla möjligheter att styra över så VARFÖR i helvete stoppade jag i mig choklad idag?!! Blir så ARG på mig själv.

Det har ju gått så bra. Vi har haft både bullar och chokladkaka i frysen, choklad och chips i skåpet och läsk i kylen. Eddie har kunnat äta och dricka vad han vill framför mig utan att jag brytt mig just för att jag tidigare kunnat ge allt, jag har varit fullt motiverad. Men minsta lilla motgång får det att kännas som en mur som rasar samman. Suck.

Ber om ursäkt för ett lång klagoinlägg men behövde lufta mina tankar lite. Nu håller jag tummarna för att jag kan göra resten av dagen till en bra dag. Imorgon är det trots allt fredag och "glassdag".