Nu har jag äntligen gjort det, tagit bussen in till stan med bebis och hund alldeles själv.
För en tid sen var promenaderna med Nikita allt annat än trevliga. Hon drog och hade sig vilket gjorde att man bara blev irriterad. Har ett antal gånger förut försökt att få ordning på detta men något har alltid kommit emellan. Men så en dag kände jag att nu får jag FAN se till att få arslet ur vagnen och göra något åt alla hennes oönskade beteenden.
Efter mycket träning här hemma på vischan där det inte är så mycket störningar har hon blivit jätteduktig. Promenaderna är supermysiga och det går toppen att dra barnvagnen samtidigt. Dessa resultat har ju gjort att jag velat öka störningarna som ytterligare ett steg mot slutmålet att få en hund man kan ta med sig vart man vill utan problem. Dock har jag inte vågat ta bussen med henne och vagnen eftersom hon förr blivit jätteuppspelt då man skulle kliva på. Idag var det som att kliva på med en helt annan hund!
När vi väntade på bussen satt hon snällt och sökte ofta min kontakt. En kvinna som skulle med samma buss tittade på Nikki och log mot henne. Väl på bussen frågade hon om hon skulle hålla Nikki medan jag gick fram för att visa biljetten. SÅ lugn och snäll var hon. Hade hon betett sig som för ett år sedan är jag övertygad om att jag inte hade fått det erbjudandet. Kan ni tänka er va? Hålla en okänd kamphund ;P
Inne i stan var det massa människor att titta på men det gick över förväntan :) Promenerade runt både ute och inne i en av galleriorna. Även hundmötena går sakta men säkert framåt.Om ni bara visste hur stolt jag är över henne! Nu känner man verkligen att all tid och tålamod man lagt ner varit värt det. Detta gör det ju även roligare att fortsätta kämpa.
Ett av målen blir att kunna gå på hundcafé och ta en fika i lugn och ro tillsammans med Nikita och Leon. Tror ni vi klarar det? Det tror jag! :D
Leon var också jätteduktig och satt snällt i vagnen hela tiden så jag kunde ha fullt fokus på Nikki. Vilka underbara älsklingar jag har! <3
För en tid sen var promenaderna med Nikita allt annat än trevliga. Hon drog och hade sig vilket gjorde att man bara blev irriterad. Har ett antal gånger förut försökt att få ordning på detta men något har alltid kommit emellan. Men så en dag kände jag att nu får jag FAN se till att få arslet ur vagnen och göra något åt alla hennes oönskade beteenden.
Efter mycket träning här hemma på vischan där det inte är så mycket störningar har hon blivit jätteduktig. Promenaderna är supermysiga och det går toppen att dra barnvagnen samtidigt. Dessa resultat har ju gjort att jag velat öka störningarna som ytterligare ett steg mot slutmålet att få en hund man kan ta med sig vart man vill utan problem. Dock har jag inte vågat ta bussen med henne och vagnen eftersom hon förr blivit jätteuppspelt då man skulle kliva på. Idag var det som att kliva på med en helt annan hund!
När vi väntade på bussen satt hon snällt och sökte ofta min kontakt. En kvinna som skulle med samma buss tittade på Nikki och log mot henne. Väl på bussen frågade hon om hon skulle hålla Nikki medan jag gick fram för att visa biljetten. SÅ lugn och snäll var hon. Hade hon betett sig som för ett år sedan är jag övertygad om att jag inte hade fått det erbjudandet. Kan ni tänka er va? Hålla en okänd kamphund ;P
Inne i stan var det massa människor att titta på men det gick över förväntan :) Promenerade runt både ute och inne i en av galleriorna. Även hundmötena går sakta men säkert framåt.Om ni bara visste hur stolt jag är över henne! Nu känner man verkligen att all tid och tålamod man lagt ner varit värt det. Detta gör det ju även roligare att fortsätta kämpa.
Ett av målen blir att kunna gå på hundcafé och ta en fika i lugn och ro tillsammans med Nikita och Leon. Tror ni vi klarar det? Det tror jag! :D
Leon var också jätteduktig och satt snällt i vagnen hela tiden så jag kunde ha fullt fokus på Nikki. Vilka underbara älsklingar jag har! <3
Jag blir tårögd! Förstå att du är stolt! Gud va duktig Nikki är! Gudasöt är hon oxå!
SvaraRaderaJa hon är superduktig lilla knasfian :)
SvaraRadera