Min fina fläskfia

Pga hur jag levt tidigare har det varit mycket slarv med Nikita och hennes träning. Något vi hållit på med mycket fram och tillbaka är att gå fint i koppel. Förr höll det bara i sig i några dagar innan jag for ut på något annat eller gav upp pga att jag mådde dåligt. Det var först för lite mer än ett år sedan, när jag träffade Eddie, som det började ordna sig för mig. Tiden gick och äntligen kunde jag känna att jag för första gången på väldigt länge hade någon form av trygghet och det var i samband med detta som jag började ägna mer tid åt Nikki och hennes träning.

Under min graviditet blev det mycket träning av att gå fint i koppel och hon blev riktigt duktig! Hon drog som en dåre tidigare men under denna period kunde man gå väldigt trevliga promenader med henne. När Leon föddes blev det av rätt naturliga skäl mindre tid för henne. Det slarvades med promenader då man åkte runt mycket under Eddies semester. Allt var som bortblåst och det kändes som man var på ruta ett igen. Hon var omöjlig promenera med.

De senaste dagarna har jag tagit tag i det igen. Istället för att dra med henne på mina långisar har jag tränat henne korta rundor, många gånger om dagen. Detta har gjorts när Leon legat och sovit så jag har kunnat ha 100% fokus på henne. Det har verkligen gett resultat! Tidigare i veckan provade jag att ta med henne en sväng med vagnen vilket även det gick jättebra. Vi har fortsatt ta korta rundor både med och utan vagn och det har verkligen gått framåt :)

Idag kändes det som att vi var redo att ta en lite längre runda. Laddade fickorna med korv, leversnittar och annat gott, tog klickern och traskade iväg med både hund och vagn. Gick inte jättelångt men längre än vad vi brukar. Vill inte gå för fort fram så det blir massa slarv. Solen sken och det var en riktigt härlig promenad, hon var superduktig! Avslutade det hela med massa lösspring och nu ligger hon i sin bädd och snarkar. Är så stolt över min fina fläskfia :)